KRÖNIKA: Nere pÃ¥ jorden – men vi lyfter igen
/* php edit_post_link(); */?>Någon gång kan alla lag drabbas av en kollektiv kollaps. Som Villas storförlust mot Edsbyn. Men måla inte fan på väggen än.
Hemska 7–11 borta mot Edsbyn.
Jag, liksom ni, hade inte i vår vildaste fantasi räknat med det resultatet.
Siffror som Villa ska vara mer än nöjt med – kunde slutat värre. Nu kunde laget i alla fall ”putsa” till siffrorna. Om det nu ska ses som en tröst.
Där och då, i vad som var den första verkliga värdemätaren denna säsong, gjorde Villa en plattmatch.
Inför mötet hade Villa tre raka segrar mot SAIK (6–4), Broberg (5–2) och Ljusdal (8–1).
Klart som tusan att då åka på pisk med så stora siffror hyser frågetecken. Frågetecken som vi dessförinnan hade kunnat sopa undan, långt inne i garderoben.
Ingen hade kunnat föreställa sig den matchutveckling som blev i Dina Arena.
Daniel ”Popa” Jonsson, Simon Jansson, Daniel Liw och Hans Andersson – glömt någon? – hade en kul bandykväll. Villa gjorde knappt något rätt, tekniska fel offensivt som defensivt.
Ett Edsbyn med hög press tillät inte Villa komma någonstans. Vi ska vara ödmjuka och berömma denna imponerande offensiv.
Ett tag tyckte jag mig se ”gamla Villa” med tuta-och-kör-mentalitet utan eftertanke.
Det är inte bara i en bortamatch mot Edsbyn – en av de allra svåraste, kanske svårast av de alla – som det då blir svårt att ta några poäng med det spelet.
Då kommer Villa få problem mot vilket lag som helst.
Med allt detta sagt kommer matchen mot Hammarby perfekt. Stockholmarna har imponerat mest på mig så här långt. Leder också elitserien efter tre solida insatser.
Vore det inte perfekt att studsa tillbaka direkt genom att ge Hammarby sin första förlust?
Villa är inte för intet SM-guldfavorit. Alla kan se kvaliteten rakt igenom.
Kalla det för revanschläge, kalla det vad ni vill, men Hammarby kan räkna med ett uppretat Villa som bara ska ta två pinnar.
Mattias Bladh
Twitter: @mattiasbladh
mattias.bladh@gmail.com