Skolarbetet tog honom till fystränare för Villa Lidköping – Möt Max Eriksson som nu axlar fystränarrollen på egen hand: ”En bekräftelse på att det jag kan uppskattas”

Eriksson är ett välkänt efternamn i Villa Lidköping, oftast med Jesper som förnamn. Men först ut i den här sommarserien ska ni få träffa en annan Eriksson, samma familj som ovannämnd men med Max som förnamn och som fystränare istället för spelare.

I sju säsonger har Gustav Fabiansson ansvarat för fysdelen i Villa Lidköping. De senaste två åren har han gjort det tillsammans med Max Eriksson som nu har fått ta över på egen hand.

Om vi backar bandet till Max första kontakt med klubben så hamnar vi i ett skolarbete, ett skolarbete som handlade om säsongsupplägg kring fys.

– Under den tiden gjorde jag ett stort arbete i skolan, det gick ut på att man skulle välja en idrott där man säsongsplanerade fysdelen med allt vad innebär med. Under den uppgiften så hjälpte Jesper (Jesper Eriksson) mig att komma i kontakt med Gurra (Gustav Fabiansson). Vi pratade väldigt mycket träning i allmänhet och bandy i synnerhet. Sedan så kom försäsongen och han berättade att han skulle gå ner i tid och frågade om jag ville hjälpa till.

Var det självklart?

– Det var inte så mycket att fundera på, det kändes helt rätt och det vad ju starten på vart jag är idag.

Med ett likasinnat tankesätt i en värld där det inte finns jättemånga rätt och fel så utvecklade Max och Gustav snabbt ett fint samarbete som nu har gjort Max tryggare.

Max Eriksson och forna fystränaren, Gustav Fabiansson.

– Framförallt så känner man någon slags bekräftelse att det jag kan uppskattas. Sedan så har det varit skönt att prata med Gustav och få höra hans tankar och idéer, vi tänker lika i många situationer. Jag tror att det är väldigt viktigt, det blir svårt att jobba ihop om man är långt ifrån varandra, speciellt med fys som så pass brett.

Hur skulle du beskriva ert tankesätt när det kommer till träning?

– Vi jobbar mycket med individer och periodisering, vi vill träna och efterlikna bandysäsongen så mycket som möjligt. Vi tränar på olika delar vid olika delar av året. I bandyn har man lång tid på sig, det är en lång försäsong. Om man exempelvis tittar på fotbollen så har dom inte samma tidsupplägg för att bygga upp kropparna så det är ganska lyxigt för oss som jobbar med fysdelen i bandy. Här handlar det mer om att man gör allt i rätt ordning.

”Det handlar om att kunna göra det över tid och att folk är friska”

Träningskulturen i bandy har förändrats ganska mycket med tiden. Från att dom så kallade ”grispassen” tog över majoriteten av träningspassen så tränar man idag mycket smartare och mixat.

– Givetvis så finns ”grispassen” med men man kanske inte alltid ska göra det och inte hela året, det måste mixas. Köra slut på någon kan vem som helst göra och visst så blir man bra tränad, men det handlar om att kunna göra det över tid och att folk är friska och kan träna alla pass istället för att köra stenhårt en månad och sedan måste några vila för att man känner sig sliten.

Villa Lidköping har på senare år tränat mycket efter att kunna formtoppa till viktiga matcher eller turneringar. Max menar på att det är en utmaning med tanke på att isen styr mycket.

– Det är svårt, det handlar mycket om vad man gör på isen och där vill man inte pilla för mycket, alla spelare gillar olika sorters träning och vissa spelare blir bättre av en sorts träning och andra av annat. Så det är mycket som är svårare under is-säsongen men som är lättare under försäsongen.

Motiveras av fria tyglar

Max Eriksson har som sagt yttersta ansvaret för fysträningen när det kommer till herrlaget. Han berättar om det viktiga stödet från huvudtränare Johan Sixtensson

– Johan ger mig helt fria tyglar och det tycker jag är så skönt. Men han är verkligen med och hjälper till och stöttar mig att våga göra det jag tror på, fullt ut. Han är inte inne och pillar på innehållet men han är där och hjälper till för att det ska fungera, det är en stor anledning till att jag tycker det är kul och att jag känner mig välkommen som relativt ung och från ett annat ställe.

Max är inte bara fystränare för Villa Lidköping utan han är också huvudtränare och bedriver fysträningen i sin moderklubb, Allsvenska Örebro SK.

Hur fungerar kombinationen?

– Det fungerar bra, man lär sig från båda ställen. Jag kan ta med bitar härifrån till Örebro och sedan tar jag med mig saker till Villa som jag testat tidigare och utvecklat i Örebro. För mig har det blivit som extraträning, jag får träna extra på att hålla i pass och veta vad som fungerar, så det är bara skönt att ha fler pass.

Är det stor skillnad?

– Nja inte jättestor skillnad, i Villa är det många som tränat väldigt bra i många år och ligger före på det sättet. Upplägget är dock ganska likt, skillnaden kanske är lite mer volymen på träning.

Max hyllar Villa Lidköpings yngre spelare som verkligen visar framfötterna vid varje träningspass. Han berättar att det märks vilket träningsklimat dom fostrats i.

– Jag är verkligen imponerad av dom yngre, dom är duktiga, inte bara på att träna hårt utan också i själva utförandet. Sedan så kommer dom upp till ett klimat där flera spelare har tränat hårt i många år så det kanske är lite svårt att kasta på samma dos men det märks absolut att dom tränat hårt innan. Det är kul att det kommer upp yngre hela tiden som kommer in i det här klimatet.

Max Eriksson (längst till vänster) och storebror Jesper Eriksson (längst till höger).

Med ansvaret för fysträningen så kommer också mer tid med storebror, Jesper. Syskonparet har alltid brunnit för träning och har tillsammans testat sig fram genom åren.

– Vi har alltid brunnit för träning, när vi båda spelade bandy så tränade vi ihop. Vi testade mycket, man blandade från vad vi båda hade fått lära oss. Det har varit många träningspass ihop och han är en stor anledning till att jag tycker det är kul att träna Villa Lidköping.

Förutom Jesper så får han nu även återförenas med sin gamla lagkompis från ungdomsbandyn i Örebro och barndomsvän, Erik Säfström. Något som kryddar fysuppdraget lite extra.

– Jag känner Erik mycket väl, vi har spelat ihop sedan vi var små och våra familjer känner varandra så det ska bli jäkligt kul och motiverande att vi får göra det här tillsammans.

Petter Björling på en så kallad ”slideboard”.

Grunderna blandat med bandyns rörelsemönster ska ge framgång

När Max berättar för oss om hans tankesätt kring fysupplägget så är han noga med att trycka på mixen av träning. Vikten av att lägga grundträningen tillsammans med att efterlikna isträningen och bandysporten vid försäsongsträningen.

– Jag strävar efter att bedriva träningen så likt den sporten, i det här fallet bandy, som möjligt. Jag tror exempelvis inte att man bara kan köra Slideboard (Se bilden ovan), då missar man grunderna. Men jag tror absolut om man jobbar i dom vinklar och rörelsemönster som bandyn har så är det ett bra komplement till den klassiska träningen. Sammanfattningsvis så är jag är nog ingen extremist åt något håll när det gäller träning. Jag tror mycket på att prata mycket med spelarna, diskutera vad dom tycker om för träning. Att bara slänga fram ett program utan deras vetskap tror jag är svårt, då blir det en pina med sex månaders försäsong.

Ni för hela tiden dialoger för att komma fram till vad dom ska träna?

– Vi har mycket dialog, med vissa mer än andra men det handlar om att vissa är intresserade på ett högre plan och andra köper allt, borrar ner huvudet och kör. Det kan ha med erfarenhet att göra, men där kan jag också bli bättre på att bjuda in.

Har du några exempel på någon som är intresserad och någon som borrar ner huvudet och kör?

– Martin Karlsson är en person som kommer och pratar en hel del och vill vrida och vända lite på sitt träningsupplägg. Sedan så kan man ta en kille som Joel Broberg som är fantastisk att träna men som bara borrar ner sig, kör och gör det jättebra.

I den andra delen av #SommarMedVLBK kommer Sören Öberg att ta med oss till klubbens första finalsäsong – 1974/1975 (6 juli)

Rasmus Abrahamsson
Rasmus.abrahamsson@vlbk.se
www.vlbk.se