Tack för allt, Johan Löfstedt!

Sagan om Villa Lidköping och Johan Löfstedt fick drömavslutet – nu tackar den älskade stjärnspelaren för sig: ”Jag brukar inte gråta. Men jag är så tacksam för det här”

10 maj 2018. Johan Löfstedt presenteras i Sparbanken Lidköping Arena som nya Villaspelare. Ett World Cup-guld, fyra Svenska Cup-guld och tre SM-guld senare sätter Johan och Villa Lidköping punkt för framgångssagan. En saga med en guldinledning och guldavslut.

22 mars, 2024.

Jag träffar Johan på fredagsförmiddagen, några timmar innan det är dags att samlas med ”gänget, en sista gång.

Att vänta? En SM-guldmiddag, den tredje och sista med laget, respektive och partners. 

Min tanke är att vi ska spela in ett podavsnitt, som ett fint slut på en framgångsrik tid, för honom individuellt men också för klubben. Vi tar en kaffe, eller Johan tar en kaffe. Det fanns inte så mycket kvar i termosen och eftersom jag vet att det här förmodligen är vår sista kaffe ihop så ger jag resten till honom. Dock vill jag inte att det ska vara för uppenbart så jag häller ner de två sista dropparna i min mugg.

Som sagt, tanken var att fråga Johan om vi kunde runda av den här fina tiden med ett podavsnitt, men jag hinner inte få orden ur min mun innan han är i gång och öser tacksamhet och beröm till den förening som varit hans klubb i de senaste sex åren. Det är så fina ord att jag inte kan med att avbryta och fråga om han kan ta det en gång till, bara för poddens skull.

 Det låter så här:

– Jag är så otroligt tacksam och glad att jag fått vara en del av historien i Villa Lidköping. Att klubben trodde på mig som en spelare som skulle passa in och vara en del i att Villa skulle ta ytterligare ett kliv. Det är bara med glädje jag ser tillbaka på de här sex åren. Det har varit en fantastisk resa och mycket har hänt men att få avsluta med ett guld är helt otroligt. Jag bruka inte gråta men det kom över mig i min sista match. Man är så tacksam. Jag kramade om alla jag såg och sa tack, då kom tårarna.

Jag har inte förberett några punkter alls inför den här stunden. Min tanke var att Johan får styra och jag åker bara med. Vilket också blir fallet.

Vi backar bandet lite till varför han kom till Villa och Lidköping och en stor del i det var att klubben aldrig vunnit.

– En av anledningarna att man kom hit var att Villa inte hade vunnit SM-guld. Att få bli betrodd att man kan vara med och göra en förändring och bryta mark, det gick jag i gång på. Och därför vill jag också passa på att lyfta säsongen 2018/19. Jag vill hylla alla som var inblandade i den säsongen. Vi hade extrema förväntningar, utifrån och inom laget. Vi hade allt att förlora och så starka vi var som grupp då och hur beslutsamma vi var mot ett gemensamt mål har jag aldrig varit med om.

(2019. Johan Löfstedt och Villa Lidköping får, för första gången, lyfta SM-pokalen)

Säsongen 2018/2019 behöver ingen närmre presentation men om någon, som läser den här texten, mot förmodan inte vet vad vi pratar om så är det den historiska ”guldsäsongen”. Villa Lidköping vann klubbens första SM-guld efter 85 års väntan.

– Vi åker ur Svenska Cupen den säsongen och det är faktiskt få besvikelser, idrottsmässigt, som varit värre än det. Jag och Jocke (Joakim Andersson då, Carlström nu) mådde så dåligt som nya spelare, att vi inte kunde knyta ihop säcken. Men två veckor senare vinner vi World Cup och det tror jag var väldigt viktigt för oss som grupp. Det gav oss ett lugn under säsongen och hade en stor påverkan.

Vad kan du peka på som stämde så bra?

– Framför allt gruppdynamiken. Att en så stark grupp, med så många stjärnor, bestämde sig och hade en så stark tro mot ett gemenast mål. Men det är egentligt först nu efteråt som man förstår hur mycket vi har jobbat för det vi fått uppleva och upplever just nu. Det ska man vara tacksam och glad för. Vilket jag är.

När vi ändå pratar om Johans saga i Villa Lidköping och jag är på skrivhumör så kan jag passa på att dela med mig av min upplevelse kring offentliggörandet av Johan till Villa.

Jag och en god vän sitter och väntar på ett plan som ska ta oss från London till USA, vi ska göra vår drömresa med en vecka i San Fransisco och vidare till Hawaii. Det är ett plan som tar cirka 11 timmar och som lämnar flygplatsen 11.30. Jag vet där och då att vi  ska presentera två nya spelare klockan 13.00, men jag hade förberett så att all media ansvarar, min dåvarande kollega, Sofia Hauge för. Lägg då till att det här var på den tiden då min chef och klubbdirektör Jonas ”Sparris” Johansson var så rädd, över att saker skulle läcka ut, så att han inte ens berättade vilka våra nya spelare var, för den person som ansvarar för kommunikationen. Nu i efterhand ganska komiskt, men då ganska irriterande. Men med tanke på att Jonas från och med maj inte kommer vara min chef, ett roligt ögonblick att dela med sig av.

Men till sak. Jag ringer ”Sparris” och blir nästan lite förbannad över att jag inte vet någonting. Jag gör klart för honom att jag sätter mig på ett flyg nu i 11 timmar och att jag ens ska behöva motivera mig för att han ska berätta nyheten, känns otroligt frustrerande. Det är väl jag som ska ansvara för hur vi kommunicerar en nyhet likt denna?

Till slut så droppar han det. Johan Löfstedt och Joakim Andersson är redo att gå för det första guldet. Den energiboosten jag fick då gjorde mig sugen att ta ett plan hem och börja jobba igen.

Vart vill jag komma med det? Det vet jag inte riktigt. Men 10 månader senare stod vi där med klubbens första SM-guld. Och Johan Löfstedts start på en Villakarriär som ingen någonsin kommer att glömma var i gång.

(2019. Johan Löfstedt punkterar SM-finalen med sitt 8-4-mål och SM-guldet var i hamn)

Men, tillbaka till Johan och hans avslut.

– Det är toppklass på alla plan här, det här är det bästa stället att spela bandy. Det är bock i varje ruta, inget snack. Det som kännetecknar den här föreningen starkast är drivet. Den gemensamma kraften som alla har, där alla strävar åt samma håll. Det spelar ingen roll vem det är, spelare, ledare, kansliet, styrelse, ideella och supportrar. Alla jobbar för klubbens bästa och alla drar åt samma håll. Ett driv som gör att man utvecklas som person och som klubb.

Vi tittar på varandra och bara ler, det är en fin tid som nu är några dygn ifrån ett slut. Jag frågar Johan om hur tufft beslutet har varit..

– Det har varit ett beslut som varit i min skalle länge. Vad ska vi göra? Vi är inte härifrån, vi har mycket på andra ställen. Vart ska vi bosätta oss? Sex år är sex år och det är stora beslut att fatta. Helhetslösning nu är på ett helt annat sätt än när jag kom. Det har varit svårt, jag trivs jättebra i stan med en fru som trivs hur bra som helst på jobbet och med barn som har skaffat många vänner. Med det sagt, det här är första gången som jag tagit väldigt god tid på mig i mitt beslut. Annars brukar jag vara den som vill få klart allt så fort det går.

Vill du lyfta någon eller något speciellt?

– Jag vill tacka alla inblandade. Hela föreningen och supportrar runt omkring i stan. Jag vill inte missa någon, alla är så viktiga för mig. Sedan vill jag säga att det inte finns några hard feeling alls, det är ett beslut som känns bra för mig och min familj.

Och med det sätter vi punkt för sagan om Villa Lidköping och Johan Löfstedt. En sex år lång historia som tar slut med ett sista guldfirande.

Tack för allt, Johan ”Löken” Löfstedt. I Lidköping kommer det för alltid blåsa i träa.

Klubbdirektör Jonas ”Sparris” Johansson om Johans tid i klubben:

– Johan Löfstedt var det vi inom sportvärlden kallar ”tungan på vågen för att ta nästa steg”. Med Johan i laget vann vi vårt första guld år 2019, man kan säga att det ”track record” Johan har hos oss med sex raka finaler och tre guld talar sitt tydliga språk. Samtidigt är det absolut ingen enmansshow vi pratar om utan det är laget som gjort det tillsammans, men Johan var i alla fall med och puttade oss åt rätt håll. Det är en fantastisk bandyspelare och person som vi alla tyckt mycket om.

– Vi är tacksamma och ödmjuka för de år vi fick tillsammans i Villa och önskar Johan lycka till i framtiden.

(2024. Johan Löfstedt kramar om sina kollegor en sista gång)

Rasmus Abrahamsson
Rasmus.abrahamsson@vlbk.se
www.vlbk.se