Referat

25 mars 2012 00:00
6-5 (1-4)

En fantastisk säsong är till ända, en fantastisk säsong som hade förtjänat ett SM-guld. Men inför knappt 20 000 åskådare, varav de allra flesta hade blått blod i ådrorna, förlorade Villa i årets sista match, den på Studenternas i Uppsala.

Tjugonio år hade gått, men den 25 mars 2012 fick Lidköpingsborna återigen chansen att uppleva en SM-final. Förutsättningarna kunde nog inte ha varit bättre. Solen sken över Studenternas IP, flaggorna vajade i den stilla vinden och isen blänkte i solskenet – samtidigt som tusentals och åter tusentals Villafans strömmade till arenan och klädde läktarna i blått och vitt. SM-finalen i bandy är något alldeles extra, därom råder det minsann ingen tvivel.

På Uppsalas gator hade Villasupportrarna samlats långt för matchen och i ett virvlande tåg marscherade man mot Studenternas – arenan som för sista gången (?) var värd för SM-finalen. På Sandvikens läktare gapade det länge tomt, men de rutinerade sandvikarna har varit med förr och strax före avslag var det hyfsat välfyllt även där, även om Lidköpingsborna utan tvekan vann läktarkampen.

När matchen väl blåstes igång märktes det tydligt att Villaspelarna var tagna av stundens allvar. Inte en enda av de blåklädda hade haft bollen under kontroll när Sandviken gjorde 1–0 efter knapp en minut, och när Christoffer Edlund tolv minuter senare satte 3–0 på straff – ja, då såg det minst sagt mörkt ut. På läktarna kom den fina stämningen av sig och folk ställde sig undrande frågan: var ska det här sluta?

En time out från tränartrojkan fick dock liv i laget och när Daniel Anderssons skott letade sig in bakom Joel Othén i Sandvikens mål fick den stora Lidköpingspubliken äntligen anledning att jubla. Och som den gjorde det – decibelmätaren slog i taket med dunder och brak. Men även om Villa hade kommit in i matchen via Daniels mål var det Sandviken som förde matchbilden. Stålmännen skapade visserligen inga jättechanser, men lagom till pausvilan gjorde Daniel Berlin och Christoffer Edlund två mål som för Villaspelarna måste ha varit oerhört tunga. Ett 1–3-underläge hade inte varit några problem att vända, men 1–5? Nej, det kändes hopplöst.

David Karlsson gav förvisso Villa en smakstart på andra halvlek när han på hörna satte 2–5, men tio minuter senare gjorde Christoffer Edlund sitt andra straffmål och såg därmed till att avgöra matchen definitivt – trodde alla. Utom Villaspelarna som knöt nävarna, kastade av sig säkerhetsbältena och började ”köra” för fullt.

”Davva” reducerade på straff i den 67:e minuten och tände hoppet hos Villafansen. Sandviken åkte på fyra, relativt tätt följda utvisningar och tränare Peter Isaksson tog time out. Började en viss nervositet smyga sig in i SAIK-lägret? På Villasektionerna anade man vittring och växelsången ekade snart mellan kort- och långsidan: ”VBK är dom bästa” – ”Heja, heja, heja Villa”.

Klockan tickade snabbt, men inom loppet av två minuter – mellan minut 84 och 86 – gjorde Villa två snabba mål och såg till att skapa en högdramatisk avslutning. Patrik Gustafsson svarade för ett stenhårt hörnmål innan Jesper Bryngelson ”knackade” in 5–6 efter en chanssituation framför Sandvikens mål.

Tilläggstiden, tre och en halv minut, talade för Villa och alla tänkte nog samma sak: vi kommer att få en målchans till. En dryg minut återstod när läget dök upp. På nytt var det ett chansartat spel från Villa som ställde till problem i SAIK-försvaret. Bollen letade sig fram till Daniel Andersson som klippte till utan att tänka – men Joel Othén svarade opassande nog för sin svettigaste räddning under matchen. När domaren blåste av matchen stunden senare kunde sandvikarna sträcka armarna i luften – SM-guldet var för andra året i rad i deras ägo.

Känslorna som sköljde över spelare och supportrarna efter slutsignalen må ha varit enorma, men såhär ett dygn efteråt är det nästan omöjligt att känna ilska, frustration eller bitterhet. Villa gick ut till andra halvlek med en omöjlig uppgift framför sig. Det hade varit lätt att lägga sig platt och ge upp, men spelarna gjorde precis tvärtom och gav supportrarna ett minne för livet, något att vara stolta över. Och som så många redan har påpekat: det kommer inte att dröja 29 år till nästa SM-final!

En fantastisk säsong är till ända. Nästa väntar runt hörnet – och den kommer inte att bli sämre!

Anton Mattsson

Målskyttar

1-0 Mikael Nilsson (Erik Säfström) 1
2-0 Johan Löfstedt (Erik Säfström) 9
3-0 Christoffer Edlund, straff 12
3-1 Daniel Andersson 16
4-1 Daniel Berlin 37
5-1 Christoffer Edlund (Johan Löfstedt) 40
——–halvtid——–
5-2 David Karlsson (Daniel Andersson), hörna 50
6-2 Christoffer Edlund, straff 56
6-3 David Karlsson, straff 66
6-4 Patrik Gustafsson (Daniel Andersson), hörna 83
6-5 Jesper Bryngelson 85

Hörnor
Sandviken: 6
Villa Lidköping: 8

Utvisningar
Sandviken: 5×10, 1×5
Villa Lidköping: 4×10

Publik: 19646

Domare: Jonas Kandell, Hans Hellgren, Carl-Johan Vilsson, Peter Öhrlund.

Arena: Studenternas IP, Uppsala.
Väder: Strålande sol, 5°C

Villas laguppställning

3 Patrik Hellman
4 Daniel Skoog
5 Linus Rönnqvist
8 Patrik Gustafsson
9 Erik Rosengren
10 David Karlsson
11 Simon Artig
12 Tim Persson
14 Henrik Larsson
18 Andreas Erkenborn
19 Christoffer Norin
21 Jesper Bryngelson
24 Martin Johansson
32 Martin Berggren
71 Johan Malmqvist
74 Erik Olovsson
78 Peter Karlsson
83 Daniel Andersson
92 Petter Björling
93 Joakim Bergqvist