Dokument: När Söderstadion invaderades av Villafans

Publikbild från TV-sändningen 1975/76.

På söndag spelar Villa sin tredje SM-final i historien. Vi laddar upp med att göra en stor tillbakablick på våra två finaler dessförinnan.
Först ut: SM-finalen 1975 mot Ljusdal. Året när skaraborgarna vallfärdade till Stockholm och Söderstadion.

Det har gått 37 år sedan Villa spelade sin första final. Ett ögonblick som är för evigt inpräntat i klubbens DNA och i Villaiternas hjärta.
På söndag är det dags igen.
Daniel Andersson, Jesper Bryngelson och David Karlsson är några av spelarna som har haft uppvisning under Villas förträffliga säsong.
Det är något speciellt med årets upplaga. Både spelmässigt och mentalt.

Detsamma kan sägas om Villas lag säsongen 1974/75.
En säsong där Villa charmade bandysverige. Lokala profiler som Sten-Olof ”Loli” Sandström (vann skytteligan säsongen 1974/75 med sina 27 mål) hyllades av alla. Detsamma gällde offensive Tore Skoglund och målvaktsfantomen Göran ”Fiskarn” Johansson.
Trycksvärtan gick på högvarv i kvällspressen.
Det kändes som att nästan alla stod bakom ”lilla” Lidköping och det där kvartersgänget, som rönte stora framgångar på isen.

Efter tre år utan slutspel gick Villa hela vägen till SM-final. Spelplatsen var Söderstadion inför 17 465 åskådare.
Publikrekord så det visslade om det – och det var ingen tvekan om Villa hade flest anhängare på plats.
Det sägs att över 10 000 av dessa åskådare var från Skaraborg, som hade tagit sig till Söderstadion med buss, tåg och bil för att heja fram Villa till seger mot Ljusdal.
Och Villa hade verkligen förtjänat att vara i final sett till säsongen.

Villa slutade på en fjärdeplats i division 1 södra. Oddsen talade emot Villa när man drabbade samman mot starka Broberg i kvartsfinalen, som hade slutat på en tredjeplats i Division 1 norra. Men Villa övertygade direkt och vann första matchen borta med 3-2 efter mål av Tore Skoglund, Sten-Olof ”Loli” Sandström och Ove Sahl. Den största hjälten var utan tvekan Göran ”Fiskarn” Johansson i målet, som svarade för flera otroliga räddningar.
– Kanske den bästa match jag gjort, erkände ”Fiskarn” till Expressens utsände Lennart Eriksson efteråt.

Returmötet hemma i Lidköping blev knallhård. Matchen stod länge och vägde men när Sören Öberg pangade in 2-1-målet i mitten av andra halvlek var saken klar – inför rekordpubliken 7 474 åskådare (!) på Isstadion i Lidköping.
Villa var i semifinal mot Sandviken.

Broberg erkände att de var ett nummer för litet och den värsta målsumparen, Göran ”Dallas” Sedwall, som i båda mötena hade flera givna mållägen, konstaterade att Villa var det lag som han tänkte hålla på i semifinalspelet mot Sandviken.
– Jag hoppas verkligen att Villa också klarar av Sandviken i semifinalen. Det är det bästa som kan hända bandyn i sin helhet. Det behövs friska lag som Villa för att det skall bli riktigt snurr på det här spelet, sade han till GT.

Sandviken chocköppnade på Jernvallen. Villa hamnade tidigt i ett 0-2-underläge, men ”Loli” både reducerade och kvitterade till 2-2 innan Sandviken gjorde psykologiskt knäckande 2-3 strax innan halvtid. Sandviken visade sig vara för starkt och Villa föll med 2-5 i första mötet.

Villa var dock optimistiskt inför returen i Lidköping. Sandviken var visserligen skickliga och favoriter till att gå vidare, men Villa hade en av seriens bästa spelare i Tore Skoglund och det var han som blev tungan på vågen genom att göra en sanslöst bra match. Tore gjorde både viktiga 4-2 och 5-2 i Villas 6-4-seger.
– Vi var ordentligt tända. Det är hela hemligheten, sade en belåten Tore Skoglund till GP.

Omspelsmatchen i Katrineholm blev lika hård som förväntat. Villa låg under med 1-3 i andra halvlek och Sandviken såg ut att gå med stormsteg mot finalen. Men Villa anno säsongen 1974/75 älskade dessa lägen att slå underifrån. Villa kom ikapp via Sören Öberg och Tore Skoglund. Men det slutade inte där. Med fem minuter kvar skrevs Villa-historia. Ur ingenstans höll sig Carl-Gunnar Fasth framme på en hörnretur och petade in det avgörande målet som definitivt sänkte Sandviken och tog Villa till sin första SM-final i historien.
– Jag var heltänd sedan Sören gjort 2-3 och Tore kvitterat till 3-3 på ett frislag. Jag kände på mig att vi skulle vinna matchen – trots att det sett så nattsvart ut bara en kvart tidigare, konstaterade Fasth till Expressens Sigvard Blomén.

Man kan lugnt säga att Villa blev laget som det talades om efteråt. Rikstäckande media hyllade laget rejält efter den bragdartade insatsen mot Sandviken.
”Det bästa som hänt bandysverige” löd en rubrik i Expressen. En av många kvällstidningar som stämde in i hyllningskören. Villa var folkets lag. Att Lidköping var mer bandytokigt än någonsin är en grov underdrift.

Jakten efter SM-biljetter blev knallhård. Många ville vara med och heja fram Villa till seger mot finalmotståndaren Ljusdal.
– Folk är som vilda. Vi har blivit nerringda under hela dagen av folk som inte har fått tag på biljetter, förklarade Conny Karlsson, som jobbade på Bandyförbundets kansli, till Länstidningen inför den heta drabbningen.
Spelarna i Villa – mitt i all folkstorm – tog det lugnt och hoppades på en skräll mot favoriterna Ljusdal.
– Vi vinner med 3-1, det tror jag på fullt allvar, sade Villas ytterhalv Stefan Tärning till NLT.

I runda slängar var 10 000 Villasupportrar på plats när SM-finalen på Söderstadion i Stockholm drog igång.
Kanske var spelarna tagna av stundens allvar, Villa åkte tidigt på ett baklängesmål i den andra minuten genom Stefan Johansson som skrinnade sig helt fri och lyfte bollen förbi ”Fiskarn”. Knappa kvarten senare var återigen Stefan Johansson igenom och satte 0-1. En chockstart som skulle bli värre. I 27:e minuten satte Tord Amré 0-3 innan Hans Fors petade in 0-4 på en hörnretur.

Villa spelade upp sig betänkligt i den andra halvleken, med stor hjälp av en publik i ryggen. Redan tre minuter in reducerade Olle Isaksson till 1-4. Fyra minuter senare satt 2-4 genom Tore Skoglund, efter fint förspel av Olle Isaksson och ”Loli” Sandström. Villa var rejält på gång och hade Ljusdal i gungning.

Villa blev sedan bestulen på en given straff när Tore Skoglund rann igenom Ljusdals försvar och tydligt blev fälld innanför straffområdet. I stället för straff blev det – frislag (!).
I stället för 3-4 kunde Ljusdals Tord Amré peta in 2-5. Villa kom dock tillbaka en sista gång. ”Loli” Sandström gjorde två raka mål och med tretton minuter kvar hade Villa hämtat upp till 4-5.

Men Stefan Johansson – Ljusdals vindsnabbe anfallare – gjorde ytterligare tre mål. Det sista målet inprickat strax före slutsignalen som fastställde slutresultatet 8-4.
Totalt fem (!) mål för Stefan Johansson som Villa förmodligen har mardrömmar om än i dag.

Ljusdal var värdiga mästare – men Villa hade visat upp sig ordentligt. Det var inte speciellt deppigt i omklädningsrummet i Villa efteråt. Tvärtom.
– När det stod 4-5 trodde jag faktiskt på en liten chans till omspel, sade Villatränaren Kjell ”Krullen” Johansson till GP.
– Men den där Stefan Johansson var ju omöjlig att stoppa. Vilken skridskoåkare! Jag beundrar både honom och Ljusdal. Ingen tvekan om att de är Sveriges bästa lag.

När jag gjorde all research för den här tillbakablicken var det ett digert arbete att gå igenom. Det verkade nästan som att Villa var det lag det skrevs om mest i Sverige oavsett idrott. Tore Skoglund var en av dem som syntes mest. Jag träffade honom för tre år sedan och hade många funderingar.
Men oundvikligen stack en fråga ut: Varför gick det som det gick?

– Vi var gröna, vi var stolta över att vi gick dit. Inte alla som får göra det, sade Tore Skoglund.
Ljusdals femmålsskytt Stefan Johansson till trots – Tore anser fortfarande att Villa kunde ha slagit Ljusdal.
– Vi var inte riktigt förberedda, lite orutin. Men de (Ljusdal) var inte bättre än oss, men vi vågade inte riktigt ta tag i dem. Vi hade kunnat ta dem, menar Tore.
Stefan Johansson, Ljusdals enorma målskytt som gjorde fem mål i finalen, kan Tore inte annat än att applådera åt än i dag.
– Han var hypersnabb och bra med klubban, säger Skoglund.
Fortfarande är den där omdiskuterade straffsituationen, vid ställningen 4-2 till Ljusdal, något som Tore tänker på. Och han är lika säker i dag på att det var straff.
– Innanför och allting. Hur givet som helst, men sådan är idrotten.
När Tore ska lyfta fram det bästa med säsongen 1974/75 så blir det semifinalen mot Sandviken. Det avgörande 4-3-målet genom Carl-Gunnar Fasth minns han med oerhörd glädje.
– Jag trodde inte det var sant, skrattar Tore. Det var ju egentligen vår final.

Villa var hela Sveriges lag säsongen 1974/75. Varför blev ni så populära?
– Vet inte riktigt, men vi var ett kvartersgäng; ”Lockörnspôjkar” de flesta. Vi bodde någon kilometer ifrån varandra. De tyckte folk om, säger Tore Skoglund.

Kommer Villa få uppleva en ny SM-final inom den närmsta framtiden?
– Det tror jag de får göra. Det kommer jämna ut sig. Jag tror på en final inom en fem-sexårsperiod. Nu får vi riktiga träningsmöjligheter med hallen, säger Tore Skoglund.

Tore Skoglund fick rätt. Det blev en ny final för Villa och dessutom tidigare än han först trott.
Någonstans på Studenternas lär han säkerligen befinna sig och heja fram Villa till första SM-guldet.

Mattias Bladh
Twitter: @mattiasbladh

Kommande matcher

Kommande mather för Herrlaget

Kommande matcher för Damlaget

Herrar

Damer