#Föreningshjältarna – del 3: Per – föreningshjälten som lever i skridskorna

I den här text-serien får vi följa med dom som vi har valt att kalla #Föreningshjältarna. I den första utav de tre delarna fick vi följa med Staffan Bender. I den andra delen träffade vi Clemens Winther och nu har vi hängt på Per Bergstrand som har på sig skridskorna 6 dagar i veckan.

Ett par minusgrader, vindstilla och derby mellan Villa Lidköping och IFK Vänersborgs F14. Jag hänger med Per Bergstrand ut till klassiska Isstadion när han, som alltid, dömer bandy för Villas räkning.

En situation som biter sig fast hos mig är från matchminut 57. Villa Lidköping gör 6-1, jublar och Vänersborgs målvakt sitter kvar, med knäna i isen och deppar ihop totalt.

Per Bergstrand åker fram och säger några väl valda ord till målvakten som genast ställer sig upp igen och tar nya tag.

Vad sa du till målvakten?

– Jag försökte pusha henne, hon gjorde ju en kanonräddning precis innan och räddade även en straff. Då får man lägga fram det, pusha hela tiden så att dom vill spela, vi måste vara rädda om de spelare vi har i bandyn, säger Per och fortsätter:

– Det handlar inte bara om att döma. Man måste även uppfostra spelare, tala om taktiska grejer och coacha dom på plan. Ledarna kan inte coacha hela tiden. Vi på isen hör nästan inget av vad ledarna skriker från kanten.

Efter en bandykarriär som målvakt i Lidköpings AIK, började Per döma bandy, 1989 var året då han satte pipan i munnen för första gången. Då dömde han matcher runt om i hela Sverige. Allt från Svenska Cupen i Edsbyn och Allsvenska matcher, till division 2-matcher i Målilla.

– Det är stor skillnad på divisioner och åldrar. Ju längre ner man dömer desto tuffare får man vara. Dömer man högre upp så måste man släppa på spelet mer.

Vilka är roligast att döma?

– Det roligaste är juniorbandyn, där kan det hända precis vad som helst.

..är det inte mycket tugg där?

– Jo, men jag tillhör de som gärna tar mycket tugg, men inom vissa gränser. Kliver dom över den gränsen så är jag väldigt tydlig med att säga ifrån, vissa spelare älskar att gnälla om vart enda domslut och då tröttnar man tillslut. Men det är samtidigt konversationen som är jätteviktig och det är den redan från ung ålder. Det är då vi formar spelare.

Varför började du döma?

– Tycker bandyn är rolig och man ville inte sluta helt efter sin aktiva karriär. Sen var jag inte tillräckligt bra. Kände väl att det skulle vara lättare att komma till en SM-final som domare än spelare, skrattar Per.

Minnet från kvalmatchen

Ett minne som sitter kvar är en kvalmatch mellan Frillesås och IFK Kungälv på Sjöaremossen.

– Det räckte för Kungälv att spela oavgjort. Frillesås ledde hela matchen, sen kom Kungälv ikapp och gick ifrån. Efter matchen kom Frillesås, som precis hade förlorat en avgörande kvalmatch, fram till oss domare och sa att det var den bästa domarinsatsen dom varit med om. Då åkte dom alltså ändå ut på målsnöret. Det är mitt bästa minne som domare, säger Per.

År 2003 ville sonen, Karl Bergstrand (nu i Boltic), börja spela bandy i Villa Lidköping. Kravet från dåvarande ledare var att Per skulle hjälpa till som ledare. Vilket han, som den föreningsmänniska han är, givetvis gjorde.

– Det var Jonas ”Feskarn” Johansson som var ledare då. Han sa till mig att nu när Karl skulle börja spela så var jag tvungen att vara med som ledare. På den vägen är det och sedan dess har jag varit ledare i föreningen.

Åren gick och kombinationen som ledare och domare skulle visa sig bli för mycket. Ett val var tvunget från Pers sida och valet föll på..

– Ledarrollen. Jag höll på att ett tag och kombinerade men tillslut var jag tvungen att välja.

Men du kombinerar nu igen?

– Ja, jag älskar ju den här sporten. Jag är med som ledare i P18, men även som målvaktstränare.

Per, tillsammans med Fredrik ”Figge” Andersson, Bengt Dahlin och Per Martinsson, tränar alla målvakter som spelar på stor bana (11-manna), varje tisdag.

– Eftersom jag själv var målvakt så är ju det här något man brinner lite extra för. Det är så häftigt att få vara med och se när nya målvakter utvecklas. Senast var även Jesper Thimfors (herrlagets målvakt) nere på träningen.

Hur viktigt är det?

– Jätteviktigt. Bara att dom förebilderna lägger ner den timmen, är med och coachar gör så mycket. Det är fantastiskt roligt, menar Bergstrand.

Föreningshjälte

Träningar med P18, målvaktstränare varje tisdag och domare varje helg. Om inte det är föreningsmänniska så vad är det? Per Bergstrand menar på att han har på sig skridskorna 6 dagar i veckan, plussa det med antalet bandymatcher han ser på en säsong.

– Haha, ja det blir ju en hel del. Men jag hade ju aldrig gjort det om jag inte tycker att det är kul. Den största anledningen till att man håller på är ju dom man jobbar med, hade det inte varit den konstellationen som det är i P18/J20 så hade det aldrig fungerat. Vi är ett gött gäng, både ledare och spelare. Man känner sig uppskattad här.

Vad är det tuffa då?

– Det jobbigaste är ju när man måste välja bland vissa spelare. Helst av allt skulle man ju vilja att alla kan vara med, men det fungerar ju inte riktigt så, tyvärr. Det svåra då är att få spelarna att förstå varför, det är inte lätt.

Efter flera år i klubben så har givetvis Per en ryggsäck, fullproppad med härliga minnen. På frågan om vad som är det bästa så svara han så här.

– Man skulle kunna tro att det är när vi vann SM-guld med P18. Det var jätterolig men sedan är det nog ändå alla målvaktspass. Man brinner extra för att träna dom. Jag har inget specifikt. Det kan vara en härlig kväll med fint väder, man åker ut och gör en bra träning där alla går in och är nöjda. Då är det fantastiskt roligt. Ett sådant pass var förra veckan, jag stod och pratade med en målvakt och då kände jag till och med att jag ville byta om och ställa mig i målet.

Domarbristen

Efter en härlig pratstund i ett av domarrummen i Isstadion, kommer en till föreningsdomare in. Vi kommer osökt in på vikten av rekryteringen av nya domare.

I Villa Lidköping finns det egentligen bara tre rutinerade domare. Det råder domarbrist och Per påpekar vikten av att ta hand om spelare och ledare när dom slutar.

– Det gäller att vara på alla föräldrar, ledare och spelare som lägger av. Egentligen alla som kan åka skridskor. Nu har vi fått med en kille som spelar i 18-årslaget, han är med och gör det jättebra. Men vi har fler talanger i föreningen som kan döma, det gäller bara att våga.

Varför tror du att man inte vågar?

– Många har ju säkert åkt runt och skällt på domarna och man kanske vet hur tufft dom kan ha det, då vill man inte utsätta sig själv för det. Men man måste se att det faktiskt finns bra domare också, eller att man kanske kan bli en bra domare själv.

Gör du något för att hitta nya domare?

– Jag har pratat runt lite, lyssnat och frågat. Idag hade jag med mig min dotter och henne hade jag aldrig frågat om jag inte visste att hon skulle klara det. Hon var jättenervös innan matchen men tillslut så kom hon också in i det. Det är bara att lyssna och lära, sedan kommer man förstå sig på bandyn, svarar Per och ger oss en lite peak om nya domare till nästa säsong.

– Jag jobbar på två nya till nästa säsong. Jag säger inte mer än att det är två personer som spelat många matcher i Villas herrlag.

För att börja döma i föreningens ungdomslag så räcker det att du kan åka skridskor och att du har ett intresse för bandyn.

– Man lär sig förstå bandyn mer och mer. Vi pratar och tittar mycket på bandy för att lära oss ännu mer. Alla är hjärtligt välkomna.

Text & Bilder:
Rasmus Abrahamsson
Rasmus.abrahamsson@vlbk.se
www.vlbk.se